Valpar till salu

 Ur vår senaste (och sista) kull, (U-kullen), är nu alla valpar sålda.


"Prassel" fick en kull den 25/6 2018
Kullen var helt osannolikt stor, och bestod av 14 !! valpar, varav 13 levande.
Även könsfördelningen var märklig, och bestod av 11 hanvalpar och 2 tikar! 

I love you I love you









 

Bilder på valparna från U - kullen;

Vecka 1

Bilder från "U-kullen" som föddes den 25/6 2018. 
Denna första vecka brukar vara stillsam, och en vecka då inte särskilt mycket händer i valplådan.
Stillsamt blev det inte denna gång, då "Prassel" inte födde de 5-8 valpar
som är det vanliga, (normala), för pembroke, utan hon valpade 14 st. (13 levande).
All tid har gått till ; -stödmatning, -uppdelning av kullen, -vägning, -panik, -oro, m.m.
Tid till fotodokumentering har varit begränsad.
Några bilder kommer dock här från denna vecka 1.


 

Vecka 2

Det har inte hänt särskilt mycket denna vecka jämfört med vecka 1.
De gungar med huvudet, de kravlar runt i cirklar som de skall i detta läge. De förefaller vara senare i sin utveckling än vad jag är van vid, vilket jag tänker mig hänger ihop med att de ju faktiskt föddes 4-5 dygn för tidigt.
De ökar i vikt någorlunda, utom en som jag tror är i riskzonen, och kanske inte klarar sig.
Stödmatning hela tiden med getmjölkbaserad valpvälling.
Vi delar då och då upp kullen i två grupper.
Risken för att flera i kullen skall drabbas av ett bakslag finns än så länge där hela tiden.

Vecka 3

I denna vecka så har jag kunnat se att valparna är fem-sex, kanske i vissa hänseende sju dagar sena i sin utveckling. I kalendern är valparna tre veckor gamla, men i "verkligheten" snarare två veckor gamla.
På torsdag kväll/natt verkade det som att den minsta kallad "lillen" var på väg att ge upp livet. Han pep/skrek utan uppehåll i uppemot fyra- fem timmar, vilket som regel brukar betyda att det är tyvärr "kört".
Efter tre timmar i famnen på min brorsdotter Linn, tätt mot bröstet så kom han till nån sorts ro, och verkade sedan rätt "nöjd" några dagar, tills det blev likadant på söndag kväll.
Men sedan däremellan så har det sett ut som att han skulle komma att överleva.
Med lite tur så har det handlat om en variant av kolik, hoppas vi.
Annars så växer alla valparna, fast det går långsamt. De rör sig bättre, håller balansen något bättre,och öppnade under veckan ögonen.
Kullen är fortfarande "ojämn" där tre är som "elefanter" och tvingar brutalt bort de lite svagare från restaurangen, vilket gör dom ytterligare lite tjockare på de mindres bekostnad.
Nu är min valphage så konstruerad så att den går att dela upp i sektioner, och de största är numer till stor del hänvisade till en sektion dit "Prassel" inte kan komma, och där det istället för tikmjölk, serveras valpvälling.
Medan de mindre får dia "Prassel".
Ett par av valparna tycks förstå att det finns någonting utanför hagen.
 
 

Vecka 4

En vecka blev det, med en mer positiv känsla.
Den lille växer på sig, ökar i vikt, men är fortfarande klart minst förstås, då även de övriga ökar i vikt.
Alla är dock fortfarande föhållandevis små.
Valparna är inte så introverta längre, de intresserar sig mer för varandra, hoppar på varandra,brottas lite och så favoritsysselsättningen då, som består i att bita ett syskon i foten. En syssla som ger kraftfulla och ljudliga reaktioner.
Därav populariteten kanske.
De börjar få upp en högre hastighet i sina rörelser och sitt spring, men det slutar som regel fortfarande med att dom står på näsan.
Jag har lite sakta börjat introducera fast föda, (valpfoder), vilket är omtyckt, och tycks fungerar bra vad gäller mage och tarm.
De har vatten i hagen, och de försöker alla att inmundiga detta med ytterst varierande framgång.
De plurrar mestadels med hela nosen, men när jag häller i några droppar grädde så att vattnet blir vitt, och vattenytan därmed lättare att se, så blir också plurrningarna färre.
Några av pupparna börjar spana ut ur hagen, särskilt en som dessutom högljutt klagar över valphagens "litenhet".
Jag inser att det bara är fråga om dagar tills att jag måste släppa ut dem på golvet, -hemska tanke. 13 st.
Det blir väl som det brukar bli, att man får röra sig med en hasande gångstil. Att lyfta på fötterna, och sedan sätta ned dom i tron att det inte finns en valp under foten, kommer inte att funka. 
Det blev inte så många bilder denna vecka, men de som blev ser du härunder.
 

Vecka 5

Denna vecka hade sin dramatik. Ett mindre blixtnedslag i gunnebostängslet vilket resulterade i ett fyrverkeri av blå gnistor över halva gunnebogrinden.
Tänkte mig att jag skulle sätta in dessa bilder på måndag e.m. - Strömavbrott - från 13.00 till 23.00, tio timmar!
Flyttade aktiviteten till tisdag, satte in kamerans minneskort i datorn för överföring av bilderna - Strömavbrott-, denna gång sju timmar!
Nu onsdag har jag dock fått in lite bilder. Valparna är som synes ute på köksgolvet och i hallen.
Det var ett unisont pipande som resulterade i utsläppet från valphagen.
De borde nu vara ute på altanen och även i gräset i den valphage som finns utomhus, men med trettiotre grader varmt och en gassande sol så är det inte att tänka på. De blir ju snabbt överhettade, och utan den vuxne hundens förmåga att medels häsjning sänka kroppstemperaturen, så kan det väldigt snabbt sluta hur illa som helst. Så det blir till att vara inne ett tag till.
All träning som jag brukar göra med mina valpar bygger på att de kan vara ute ! och den valpträningen går nu om intet, som t.ex.  -koppelträningen, -rumsrenheten, -bilåkandet,
- bullriga miljöer (Ekerö C.) -möten med främmande människor.
Det blir väl lite mer jobb än det brukar, för valpköparna denna gång.
Men all träning är å andra sidan som regel ett nöjsamt "jobb".
Valparna börjar annars få lite mer "hundaktiga" beteenden nu. De "leker" med varandra, de jagar varandra, de bråkar om samma papperstuss eller vad det nu kan vara, dragkamper förekommer, de viftar plötsligt på svansen när de ser ett syskon.
Valparna äter torrfoder uppblött så att det serveras mjukt, fyra eller ibland tre gånger om dagen, beroende hur dagen ser ut
Jag har väl vid något tillfälle gett för mycket mat, eftersom de då sett ut som bowlingklot.
Alla går upp i vikt även "lillen" som fortfarande är minst dock.
Alla är fortfarande mindre än vad jag är van vid från tidigare kullar.

 

Vecka 6

Denna vecka var en lugn och "vilsam" vecka. Allting rullar nu på utan bekymmer.
Valparna blir allt roligare, och allt "hundigare".
De springer med en rasande hastighet. 
De hamnar då och då i gräl, och eftersom de inte kan kontrollera sitt humör och sin ilska så bra så eskalerar grälen ibland så till den milda grad att jag behöver gå in och bryta.
Öronen börjar ställa sig upp.
Besöken från i första hand valpköpare blir allt flera, vilket är bra för socialiseringen till människor.
Även en del barn har varit på besök, vilket förstås också är en bra "träning".
Vi har öppnat upp så de nu kommer ut ur huset. Ut på altanen i detta första skede, och i nästa vecka blir det väl ut på gräset.
 

Vecka 7  

Under denna vecka så har jag öppnat upp till utomhushagen. De första stegen var väldigt tveksamma då gräset tydligen kittlade under fötterna.
Halsband har åkt på för de valpar som blivit valda av sina valpköpare.
Valpköpana dyker nu upp hela tiden, och med tretton valpar så har det blivit rena folkvandringen här hos oss.
Prassel har "jobbat" på att avvänja dom sedan en tid tillbaka, och nu i denna vecka så tar hon i på skarpen mot valparna, som lyder helt. Man kan säga att resturangen är stängd.
Valparna är nu blixtsnabba, och beräknande smarta, vilket visar sig då jag skall försöka smita ut genom köksdörren eller ytterdörren snabbt, utan att få med en valp.
Jag kollar bakom mig, och det ser lungt ut, öppnar liten springa och tränger mig ut så fort jag kan, bara för att upptäcka att en valp, ibland två, redan är ute före mig.
"Nappe" kan nu vara med valparna eftersom han ser att dom lyder hans morrningar, och backar undan de gånger han säger ifrån.
 

Vecka 8  

Sen uppdatering blev det från vecka åtta, till en del beroende på att dagarna gått åt till att ta emot valpköpare.
Otroligt mycket besök, alla och hela dagarna.
Jag har alltid varit vaksam på hur mycket folk valpkullarna klarar av utan att bli stressade, vilket om det händer kan vara riktigt dåligt för valparna.
Valparna i denna kull har dock inte visat sig ha några som helst problem med den typen av stress, och det tror jag kan bero på att kullen är så stor.
Fem, sex, sju valpar har alltid kunna legat undan från besöket, sovande, medan resten umgåtts med besöken. Och sen har de på nåt sätt turats om.
I mitten på veckan kom veterinären på besök, och valparna vaccinerades och chipades.
Vi har kört med valpar i bil några gånger, och det pip och gnäll som brukar vara regel vid dessa tillfällen, lyste denna gång förvånandsvärt nog med sin frånvaro. Saknar förklaring till varför det blev så, men alla valparna verkar ovanligt avspända och genomtrygga. 
Fotograferingen har i stort legat nere.

 

Vecka 9

De små har börjat upptäcka och testa sin aggresivitet, vilket visar sig i ständiga "slagsmål" om ingenting, enligt principen alla mot alla.
De har börjat skälla, och tränar så mycket som de kan på detta. Jag önskar mig emellanåt öronskydd.
Prassel gillar numer att leka med valparna, men jag måste hålla henne ifrån dem rätt så mycket då hon har egenskapen att kräkas upp sin nyligen ätna mat till dem, varpå dom likt tretton hysteriska pirayor får kräket att försvinna på tio sekunder.
Det handlar antar jag om ett ursprungligt instinktivt beteende, att då hon inte kan mata dem med modersmjölk, så matar hon dem på detta sätt. Lite äckligt kan jag tycka.
Vi har tränat bilåkning, och vi har tränat "stökiga" miljöer genom att gå runt i Ekerö C.
Dessvärre har jag glömt kameran varje tillfälle.
Inte så många bilder i övrigt heller.

vecka 10

Sen uppdatering av vecka tio, som mest ägnats åt träning.
Bilträning, och viss grundläggande koppelträning.
Dessvärre så har jag inte hunnit med alla.
Träning på vistelse i stökig miljö, som i det här fallet varit på torget i Ekerö C. där grannarna fick rycka in med att ta varsin valp.
Alla valparna har upptäckt förmågan att springa riktigt fort, vilket tycks roa dem, med resultat att dom rusar i högsta fart utan egentligt mål.
En form av tidig "corgifnatt".
Sedan blev de alla i mitten av veckan veterinärbesiktade.
En anmärkning på en valp som hade bara den ena testikeln nere på plats.
När dom är så här små så är det inte ovanligt att nån testikel vandrar lite upp och ner. Slutbedömning får göras vid sex månaders ålder.
I övrigt U.A. på alla valparna.

Vecka 11 - 13.

Vecka elva och vecka tolv bestod till stor del av överlämnande av valp. 
Alla valpköpare förutom en kom under dessa veckor för att hämta sin valp.
"Arbetsbördan" lättade vart efter, och när det var sju kvar så kändes det plötsligt som "semester".
En av valparna blev kvar till en bit in i oktober, så där fick jag lov att socialträna till hund, annars blev det inte utrymme för speciellt mycket träning dock.
När det var tre valpar kvar, så började plötsligt "Nappe" att leka med dem, med stor förtjusning. Han blev lite som unghund igen, Napoleon.
Alla valparna fick ovanligt bra familjer att flytta till, och rapporterna säger att de alla fungerar perfekt i sina hem. Det skall bli intressant att följa dem då flera kommer att aktiveras på olika sätt inom;  -avel-utställning-agility/bruks-service-"youtube".
Några bilder blev det på söta valpar. på valpköpare, och på ödsligheten i valphagen.

Därmed så tog då detta makalösa äventyr slut, och så även de trettio åren
av Pembroke-uppfödning.
Lite vemodigt får jag nog säga.
            curre