Historien kring vår kennel

Herdens X-mas gift Herdens X-mas gift

Kennel X-mas registrerades den 15:e oktober 1991.

Men, man skulle nog kunna säga att det hela började redan 1988, då Birgitta och jag en kulen kväll i början på mars, hämtade en liten pembrokevalp från "Herdens Kennel" i Sollentuna, (Göran Nilsson).
Den lilla valpen som var helt bedårande, var döpt till "Herdens X-mas Gift", och han var förstås född  i julveckan, 1987.
Vi beslöt att kalla honom för "Höder", vilket sedermera blev "Hödde".
     
Vår tanke med den lilla valpen var att han skulle bli en kompis, och ett sällskap, till den Västgötaspets som vi redan hade. Västgöten var döpt till
"Grålötens Arvidsson", men vi kallade honom "Balder".
Vi hade vid den här tiden även en Groenendaeltik,  (Daphne af Dinehlie),  som vi kallade "Stasi", (Ref. Konrad Lorenz), och som var Balders gode vän.
"Stasi" var emellertid gammal, snart tretton år vill jag minnas, och vem kunde ana att hon skulle bli hela femton år gammal.



"Stasi", hade vänligheten att somna in stillsamt i vårt vardagsrum en
sensommarkväll, efter att tidigare samma dag
levt rövare i Birgittas grönsaksland, och där instruerat "kortbeningarna" i hur man gör för att gräva upp, och  stjäla, morötter, rödbetor, rädisor, och annat som kan vara gott att gnaga på.

"Ni måste ställa ut Höder!"

På sensommaren det året (1988), kom uppfödaren Göran Nilsson förbi på en visit. Han stirrade som förhäxad på "Höder", som glatt sprang runt i trädgården.
Göran stönade: "Har jag sålt den hunden?".
Birgitta och jag fattade ingenting: "Vadå, är det nåt fel?" ,  
men Göran sa:  "Ni måste ställa ut honom."

"Njaä", sa Birgitta, ställa ut på utställning, nää det hade vi nog inte tänkt göra."
Men Göran övertalade oss dock, och en söndagmorgon for Göran och Birgitta iväg på "Höders" första utställning.

Framåt kvällningen kom Birgitta hem, hon sken som en sol, och hade famnen full med färgglada band, rosetter  och vimplar, whiskyglas, och gud vet vad.
Två veckor senare for de iväg igen, och samma visa upprepade sig. Rosetter och band och kort och tennfat och hundmat, och i och med detta så var i vart fall Birgitta fast.

Fortsatta framgångar i ringen


På det viset fortsatte det sedan i elva år. Vi hade inte förstått att vi hade fått en undantagsindivid,  en sådan hund som man kanske bara får en gång i livet. Om man nu får nån.

Nyligen fyllda två år!  så fick "Höder" sitt 11:e ! cert, och blev då svensk utställningschampion. "Höder" blev sedan även Norsk, och Internationell champion (CIB).
Genom åren blev det oräkneliga BIR, tvåsiffrigt med gruppplaceringar, och en dryg handfull med
BIS-placeringar.  
Sin sista utställning gjorde denna makalösa hund som 11-åring i Forshaga, där han placerade sig som 2:a Best in Show.



Birgitta och Göran tillsammans med "Höder" på "Champion of Champions",
som ägde rum i Vinterträdgården på Grand Hotel, Stockholm.

Groenendaelen "Stasi" var en enastående hund, som dock
hade svårt att fördra andra tikar, särskilt om dom var små.
Med "Stasi" tränade vi spår, och lydnad. Hon utbildades så småningom till gränsbevakningshund.

Balder tog tålmodigt emot den lilla Corgivalpen, och de blev de goda vänner som vi hade hoppats. Även "Stasi" och "Höder" blev goda  vänner och alla tre fungerade bra tillsammans.



Tanken på en kennel föds

Utöver alla framgångar i utställningsringen, så var Höder också en trevlig individ, med ett bra temperament. (Han visade sig senare när det började komma valpkullar, även vara en bra och lagom tillåtande pappa).
Tanken att registrera en kennel, och på så sätt ta vara på de linjer och de gener som han representerade, började ta form.

Sommaren 1990 presenterade vi vår idé för Göran Nilsson, och bad honom att försöka hitta en tik som kunde vara en lämplig partner till Höder.
Göran reste då över till England och letade, och i november 1990 for Birgitta och jag till Arlanda, där vi tog emot en jättestor trälåda som kom från England,
och i den satt en rädd och osäker, ljus och mild, 10 månader ung tik, från Kennel Bulcorig ( Mrs. C.C. Lewis ).

Vackra "Lady in Gold"

​Den lilla tiken hette "Bulcorig Lady in Gold", och blev sedan kallad "Lady" i vardagslag.
Hon var tydligen inte van vid att vara inne i ett bostadshus,
så hon satt på vår gårdsplan, och tittade på husets två öppna dörrar i mer än 4 timmar, innan hon försiktigt kom insmygande.
"Lady" var väldigt vacker, och blev även hon svensk utställningschampion.

Bulcorig Lady in Gold Bulcorig Lady in Gold











Sommaren 1991 fick hon sin och kennelns första kull valpar
tillsammans med Höder, och sedan har det rullat på i närmare tjugofem år med utställningar och valpkullar.
I början tog vi en kull om året, men på senare tid har det blivit något glesare mellan valpkullarna.

 
Herdens X-mas Gift. ("Höder").